Jordbruksaposteln Rösiö, talar stående framför en skara av män i Gistad socken. Budskapet var, att bibringa dem sin idealistiska uppfattning om jordbrukets grundläggande betydelse för en sund tillvaro. – Rösiö stående till höger på bilden i päls och pälsmössa.

Bilden ovan är från Johan Anderssons (1865-1939) tid på Hennbjörke 1890–1918. Originalbilden innehas av Eine Carlgren.

Att Rösiö måste ha varit en populär person som kunde samla och tala till 90 välklädda män, måhända kunde man ha inlett mötet i kyrkan. – Lägg gärna märke till storleken på kastanjen framför Prästgårdsbyggnaden.

Per Rösiö (1861 1935) var född i Jämshög var en svensk lantbruksreformator, han var son till nämndemannen Jöns Bengtsson i Rösiö-gården Jämshög, Kalmar län. Per Rösiö arrenderade Rösiö-gården och drev där Rösiö privata lantbruksskola mellan åren 1888–1892. Därefter drev han nordiska lantbruksskolan, först på Ramsjöholms gods nära Jönköping i Svarttorps socken och senare på Hagaberg vid Jönköping 1892–1929.

Texten nedan är en tidningsartikel från Södra Dalarnes Tidning från år 1904, som handlar om jordbruk och särskilt om de så kallade småbrukarkurserna. Den beskriver hur intresset för dessa kurser har ökat mycket kraftigt under början av 1900-talet. Från att tidigare ha varit ganska få deltagare har verksamheten vuxit till att omfatta många kurser på olika platser, med hundratals deltagare varje år. Artikeln ger exempel på hur antalet kurser och deltagare har stigit över tid och betonar att undervisningen sprids över flera landskap.

Innehållet lyfter fram att kurserna ger småbrukare möjlighet att få både praktisk och teoretisk kunskap i jordbruk, till exempel om redskap, odling och hushållning. Undervisningen verkar ha hållits både som föreläsningar och mer praktiskt inriktade moment. Det framgår också att deltagarna inte bara är jordbrukare utan även personer från andra yrkesgrupper på landsbygden, vilket visar att verksamheten har en bred betydelse.

Samtidigt finns det en bakomliggande tanke om att kurserna ska bidra till att förbättra levnadsförhållandena för människor på landsbygden. Texten antyder att många småbrukare tidigare haft det ekonomiskt svårt, och att bättre kunskap kan hjälpa dem att effektivisera sin produktion och därmed få det bättre. Artikeln diskuterar också problem som hunger och fattigdom i vissa delar av Skandinavien och framställer utbildning som en viktig lösning.

Avslutningsvis ger texten en mycket positiv bild av utvecklingen. Den stora uppslutningen kring småbrukarkurserna tolkas som ett tecken på framtidstro och vilja till förbättring bland landsbygdens befolkning. Kurserna framställs som ett viktigt steg mot ett mer kunskapsbaserat och framgångsrikt jordbruk.