Så här kunde några Gistadbor se ut år 1825 om de var antagna som knektar vid första och andra livgrenadjärregementet
Gistad likt andra socknar har därmed också haft en yrkesgrupp sedan 1600-talet, som vi än idag ser spår av i form av knektnamn och de soldattorp, som många än idag finns kvar., Det finns ett arbete påbörjat att kartlägga alla dessa torp och skriva samman en text om de knektar som levt här i socknen under åren och vad de varit med om. Så har ni intressant information eller några frågor i ämnet så hör av er till mig (ordförande Mattias). Vi kommer publicera lite små inlägg om Gistads knekttorp, knektar och dess liv och öden på hemsidan.
Indelningsverket var det system som Sverige använde för att rekrytera och försörja stora delar av armén och flottan från slutet av 1600-talet fram till 1901. Systemet infördes under Karl XI och byggde på att bönder gick samman i så kallade rotar och höll en soldat med torp, bostad och viss försörjning. Indelningsverket var alltså ett system där bönderna höll soldater åt staten, så att vi alltid kunde ha en vältränad och fungerande armé redo År 1901 ersattes det av allmän värnplikt. Soldattorpen låg inte alltid i anknytning till själva gården utan ofta låg soldattorpet en bit därifrån. Där jag nu bor på Högåsa finns ett av dessa knekttorp kvar. Tidigare var benämningen soldattorp 68 och då hörde det till gården Gistad. Gistad är alltså det som idag är Gistad Uppgård och Nergård (Gistad samhälle är ett senare påfund)
De soldattorp som fanns i socknen och som inhyste soldater till Första livgrenadjärregementets livkompani och dess rotenummer inom Gistad socken var:
- Gistad (68)
- Hennebjörke (66)
- Äleby (74)
- Uggletorp (65)
- Harstad (67)
- Blistad (72),
- Markeby (64)
- Hällebyle (71),
- Gärstad (76)
- Särstad (69 & 70) –> Särstad var alltså så stor by (gård som vi säger idag) att man blev tvungen att ha två knekttorp
- Överby (75)
- Harstad (67)
Till Andra livgrenadjärregementets tredje kompani:
- Brånnestad (34)
- Olofstorp (35)
Det var redan på 1500-talet som vissa regementen i Sverige började ge soldaterna särskilda namn. Anledningen var helt enkelt för att det var svårt när många soldater i samma kompani hade samma namn. Det dröjde dock in på 1700-talet tills det blev helt vanligt. Namnen var ofta korta och enstaviga så att de skulle vara lätta att komma ihåg och lätta att uttala vid ordergivning.
Den nya rekryten fick sitt soldatnamn när denne blev antagen. Ofta var det kompanichefen som bestämde namnet. Soldaterna på torpet fick ofta, men inte alltid, efternamn som hade med platsen att göra. Några exempel är dessa:
Gistad –> Giös, Gis, Gistberg. Gistedt, Gisberg, Gisell
Blistad –> Blydh, Blid, Blick, Blistedt
Brånnestad –> Brånd, Bråndberg, Brofelt
Gärstad –> Järman, Järnberg, Gärd
Harstad –> Hare, Hierpe, Härstedt, Harling
Hennebjörke –> Björkegren, Björk (annars trädnamn som Ahlberg, Lindström, Lind, Ek, Pihl)
Hellebyle –> Hellberg, Hellman, Hällman, Häll, Hellfrid
Markeby –> Mask, Markman, Mark, Markör
Olofstorp –> Odahl, Olstedt, Odén
Särstads två soldattorp –> Särman, Särstedt, Särl, Särling, Sätterstedt, Zetterman, Särst
Uggletorp –> Uggla, Uggelberg
Äleby –> Elg (minst 7st!), Senare när Ekenberg kom till så finns namn som Ek och Eklöf
Överby –> Öhrn, Öfverman, Överbom
Lämna ett svar