När vi besökte Kumla kvarn, så fanns där en skrift av Håkan Gelin, som han skrev 2021. Efter lite efterforskande så har vi nu fått tag i Håkan som delade med sig av lite intressant information!

Mjölnaren Lars Johan Gelin i Kumla var Håkans farfarsfars bror. Lars Johan Gelin var född 1843-08-05 Glanshammar utanför Örebro. Han var mjölnare i Kumla mellan november 1880 till mars 1903. Därefter utflyttad till Örebro stad. Han avled i Örebro 1904-11-16. Kuriosa är att hans barnbarn Lars Erik Gelin blev professor i medicin och känd för att ha gjort de första njurtransplantationerna I Sverige.

Nu har vi fått skriften av Håkan i digital form och den finns att läsa här: Om Kumla kvarn i Gistad samt allmänt om Vattenkvarnar

 

I dokumentet från Håkan finns förutom en gedigen lista över Kumlas mjölnare och tekniken bakom processen även en nedskriven berättelse om en resa till Kumla kvarn i mitten av 1900 talet som skrivits ner av Anders C E Carlsson och hämtas från hans blogg:

Till kvarnen i Gistad
Jag fick följa med pappa till kvarnen, Kumla kvarn i Gistad. Jag hade keps på mig. I kepsen hade jag satt fast en knapp på framsidan. Vi hade ett par säckar på vagnen och det
var Bläsen som drog lasset. Vi åkte till höger vid Missionshuset och ut på landsvägen. Förbi kyrkan och skolan bort mot Värla och Berga. Vid Bånghagen svängde vi in på
Herrbetavägen. Det var en mindre väg. De gårdar som låg ut med Herrbetavägen var Norrunda, Eklunda och Herrbeta By. Längre bort var det Gåselöt. Därefter kalkbrottet.
Det var spännande eftersom det var ett djupt hål där kanske 75 meter brett och ett djup på 50 meter. På botten fanns det en ingång till en gruvgång eller ort. Efter kalkbrottet
passerade man järnvägen. Det var södra eller östra stambanan. Det gick även en rälsbuss där som stannade i Gistad, Törnevalla, Rystad bland andra stationer.

När vi passerat järnvägen fick vi troligtvis köra en bit på Riksettan innan det var dags att svänga till vänster och passera järnvägen på nytt. Vi var framme. Där låg kvarndammen
på vänster sida. Det var vatten från Kumlaån som samlades där och som gav kraften till kvarnen. Knut hette mjölnaren. Han var trevlig och pratade både med mig och min
pappa. ”Vad har du där?” Frågade han och pekade på knappen jag hade i kepsen.

Knut gick bort till slutet av dammen och tog bort någon planka eller på något annat sätt för att öppna så att vattnet skull rinna eller forsa ut och sätt kvarnhjulet i rörelse.
Säckarna som pappa hade med sig hissades upp med en kätting till andra våningen där de tömdes.

Den malda säden rann ner i samma säckar på undervåningen. Nu var det malt i kvarnstenarna till mjöl.

Det var samma väg hem på Herrbetavägen. Vi passerade en gård i Herrbeta by som pappa tidigare hade arrenderat.

Vetemjölet hällde pappa i mjöllåren i boden. Där kunde mamma hämta sitt mjöl när hon skulle baka.

Kvarnen ligger i Gistad socken, Östergötlands län
©Anders Ce Carlsson

Efter att ha läst igenom lite gamla tidningar, så har jag även hittat dessa notiser:

/Mattias, augusti 2026